När våra lagledare föreslog att vi skulle sälja ljus för att tjäna ihop pengarna till vår resa möttes de av hårt motstånd. Vi visste ju att det skulle sluta på samma sätt som alltid. Släkten stödköper, mammas och pappas kollegor köper för att de måste, grannen ”har redan köpt från en lagkamrat”, och så kommer det hela sluta med en livstidsförbrukning av herrgårdsljus hemma. Till vår allas förvåning var utfallet för denna försäljning helt annorlunda. Doftljusen och herrgårdsljusen gick som smör. Pengarna liksom bara rullade in. Kanske berodde det på den höga förtjänsten - 50 % i förtjänst är inget man skojar bort! Eller så sålde vi ljusen i helt rätt i tid, jag menar vem vill inte ha superfina herrgårdsljus till jul?
Vi hade säljmöten där vi delade in området vi bodde i flera delar. Vi alla fick varsin del att ansvara för. Då insåg vi att det faktiskt var ganska bra att ha tjejer i laget som tidigare spelat i andra klubbar, det gick att täcka upp en mycket större area utan att vara tvungen att spendera timmar på bussen varje kväll. Vi sålde ljusen på marknader, utanför mataffären, i köpcentrum och lade upp i olika facebookgrupper om vår försäljning. Vi hade interna säljtävlingar inom laget med diverse små priser till vinnaren. Allt detta, i kombination med en fantastisk produkt med otrolig förtjänst, gjorde att vinsten för denna försäljning täckte kostnaden för hela vår resa.
Pengarna var inte den enda vinsten med denna försäljning. Den största vinsten var något helt annat. Vi fann varandra. I laget. Våra motståndare blev helt plötsligt våra medspelare. Vi hade ett gemensamt mål att jobba mot, något som lockade oss alla. Jag menar, vem vill inte få åka till Italien och spela fotboll? Så när vi stod där på Arlanda, denna tidiga höstmorgon, stod vi där som ett lag. Inte vilket lag som helst, utan ett lag som tillsamman, bara genom att sälja herrgårdsljus och doftljus, hade lyckats samla ihop pengar för att täcka hela kostnaden för hela vår fotbollsresa till Italien.